Svensk ordbok 2009, webbversion
verb skämde skämt, pres. skämmer
skämm·er●ofta refl.
dra vanära över
NollJFRcohyponymskandalisera
han skämde ut sig genom att gå in i en rasistisk organisationskämma ut ngnsedan ca 1620Subst.:vbid1-324093utskämmande,
vbid2-324093utskämning