Svensk ordbok 2009, webbversion

skämma u´t verb skämde skämt, pres. skämmer skämm·er●ofta refl. dra van­ära över NollJFRcohyponymskandalisera han skämde ut sig genom att gå in i en rasistisk organisationskämma ut ngnsedan ca 1620Subst.:vbid1-324093utskämmande, vbid2-324093utskämning